ur Alkemisten av Paulo Coelho
"Mitt hjärta är trolöst", sade pojken till alkemisten då de stannade ett tag för att låta hästarna vila. "Det vill inte att jag ska fortsätta."
"Då är det som det ska vara", svarade alkemisten. "Ett levande hjärta kan inte undgå att känna rädsla när det kanske måste försaka allt det har uppnått i utbyte mot en dröm."
"Varför måste jag då lyssna till mitt hjärta?"
"Därför att du aldrig kommer att lyckas tysta det. Och även om du låtsas att du inte hör vad det säger kommer det alltid att finnas där i ditt bröst och tala om för dig vad du anser om världen och livet."
"Menar du att jag ska lyssna till det även om det är trolöst?"
"Trolösheten upplever du när du hör något som du inte är beredd på. Om du lär känna ditt hjärta väl kommer det aldrig att bete sig på det viset. För då kommer du att veta vilka drömmar och önskningar det bär på och du kommer också att kunna ta hand om dem.
Ingen kan undfly sitt hjärta och därför är det viktigt att du är uppmärksam på vad det säger. Så slipper du bli överrumplad."
Pojken lyssnade vidare till sitt hjärta, samtidigt som de förflyttade sig genom öknen. Till slut blev han förtrogen med alla dess konster och knep och han började godta det som det var. Då släppte rädsla. Och han ville inte längre vända om, för en kväll sade hans hjärta till honom att det var tillfreds med livet. Om jag klagar en del ibland , sade det, beror det på att jag är ett hjärta i en mänsklig varelse, och människors hjärtan är sådana. De törs inte låta sina största drömmar gå i uppfyllelse, för de inbillar sig att de inte förtjänar det, eller att de inte ska nå ända fram. En människas hjärta blir dödsförskräckt bara det tänker på en kärlek som går sönder för alltid, eller på stunder som skulle kunna bli lyckliga men som blir olyckliga, eller på skatter som går att finna men som ändå gömmer sig i sanden för evigt. För då lider det oändligt mycket.
"Mitt hjärta är oroligt för att behöva lida", sade pojken en kväll medan de betraktade en himmel utan måne.
"Tala om för det att oron för att lida är värre än själva lidandet. Och att inget hjärta som har sökt sina drömmars uppfyllelse har fått umgälla det, för sökandet är i varje ögonblick ett möte med Gud och med evigheten."
"Varför måste jag då lyssna till mitt hjärta?"
"Därför att du aldrig kommer att lyckas tysta det. Och även om du låtsas att du inte hör vad det säger kommer det alltid att finnas där i ditt bröst och tala om för dig vad du anser om världen och livet."
"Menar du att jag ska lyssna till det även om det är trolöst?"
"Trolösheten upplever du när du hör något som du inte är beredd på. Om du lär känna ditt hjärta väl kommer det aldrig att bete sig på det viset. För då kommer du att veta vilka drömmar och önskningar det bär på och du kommer också att kunna ta hand om dem.
Ingen kan undfly sitt hjärta och därför är det viktigt att du är uppmärksam på vad det säger. Så slipper du bli överrumplad."
Pojken lyssnade vidare till sitt hjärta, samtidigt som de förflyttade sig genom öknen. Till slut blev han förtrogen med alla dess konster och knep och han började godta det som det var. Då släppte rädsla. Och han ville inte längre vända om, för en kväll sade hans hjärta till honom att det var tillfreds med livet. Om jag klagar en del ibland , sade det, beror det på att jag är ett hjärta i en mänsklig varelse, och människors hjärtan är sådana. De törs inte låta sina största drömmar gå i uppfyllelse, för de inbillar sig att de inte förtjänar det, eller att de inte ska nå ända fram. En människas hjärta blir dödsförskräckt bara det tänker på en kärlek som går sönder för alltid, eller på stunder som skulle kunna bli lyckliga men som blir olyckliga, eller på skatter som går att finna men som ändå gömmer sig i sanden för evigt. För då lider det oändligt mycket.
"Mitt hjärta är oroligt för att behöva lida", sade pojken en kväll medan de betraktade en himmel utan måne.
"Tala om för det att oron för att lida är värre än själva lidandet. Och att inget hjärta som har sökt sina drömmars uppfyllelse har fått umgälla det, för sökandet är i varje ögonblick ett möte med Gud och med evigheten."
vilken sida?
SvaraRadera