Ibland känner jag mig som en asocial konstnär. En sån som låser in sig på sitt rum och bara målar sina tavlor, dag ut och dag in. Helt avskärmad från omvärlden.
Men samtidigt vill jag ut och träffa varendaste människa i hela världen. Nästan i alla fall. Lära känna så många som möjligt, omges av glada och livliga människor.
Snacka om att vara delad.
Problemet är att jag vill ha någon med mig på färden. Det är det som är min svaghet, jag behöver en trygghet.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar