KÄRA FRAMTID

Det känns som om typ hela året ska planeras nu på momangen i januari, elva månader på en månad. Och jag tycker inte alls om det. Skulle helst bara leva för dagen, ta dagen som den kommer lixom. Iallafall veckan. Eller månaden. Men jobb hit och dit ska skaffas, flera praktikplatser och en massa annat. Ibland vill jag bara krypa under täcket och gömma mig för allt. Jag kommer säkert att bli någon gatumusikant som jobbar för att ha råd med mat just för den dagen. Eller måla en tavla och sälja den för 10€ åt nån gammal tant som tycker synd om mej, så att jag har att leva på resten av veckan. Nej just det ja, jag ska ju slå igenom stort. Lycka till Sofia :) Klappar mig själv på axeln