Hissar och Småprat

Citerar komiker Björn Gustafsson "Småprata i hissar, ja DET ÄR JOBBIGT". Råkade dela hiss med en halvbekant idag. Hissfärden började med ett väldigt glatt Hej! För att sedan övergå i något som kändes som en väldigt lång, pinsam tystnad. En sån som säger; nu måste du komma på något att säga. Men typiskt nog, just när man vet att man borde säga något, är det otroligt svårt att komma på något vettigt. Hissen verkade gå ovanligt långsamt och efter ett patetiskt och pinsamt försök till småprat flydde jag snabbt ut ur hissen och in till mitt. Jag gillar inte småprat och jag gillar inte hissar, så varför skulle jag då gilla kombinationen av dom.
Antingen borde jag väl ta tjuren vid hornen och typ åka hiss upp och ner en hel dag och tvinga mig själv småprata med varendaste människa tills jag blir kvitt min skräck. Eller bara fly tjuren och börja ta trapporna och skylla på att jag tänker på kondisen. Jag vet redan vilket jag väljer :D